Saker man inte "får" tänka flyger runt i mitt huvud. Saker om en "hemlig" vilja, något bara du vet och som bara du kan ge mig. Jag vet inte vad jag ska göra! Vart jag ska vända mig eller hur jag ska bli av med tanken.
Jag vill inte någon ska veta. Att någon ska döma. Jag vet hur människor är!
Kanske är de bara rädslan om att förlora som väcker lusten eller kanske är det saknade?! Jag vet inte hur jag ska få någon klarhet!

För övrigt gör jag som jag brukar, försöker förstöra för mig själv. Något jag velat i 15 år funderar jag på att kasta bort. Känslorna finns där det är någon jag vet med all säkerhet! Men även rädslan att bli sårad! Rädslan att bli lämnad och blottad känslomässigt!
Vi är så lika, fast olika! Jag klarar inte av den närheten du vill han! Känner mig instäng och kvävd! Men vågar inte säga Nåt för då kanske jag bli ensam. Jag försöker göra som vanligt. Stänga av och vara som du vill, de är lättast!