Idag är en jobbig dag, eller kanske till och med är inne i en jobbig period. Skit period rent ut sagt. Tagit bort den del av mig som egentligen gör en kvinna till en kvinna, livmodern. Egentligen är väl inte det så jobbigt i sig, har mina barn och är ganska nöjd så. Men jag kan inte göra nåt. Jag kan knappt ta hand om min minsta. Känner mig ur usel! Sen gör det inte saken bättre att jag känner mig nere i övrigt med. Blir ju bara att jag klankar ner på mig själv ännu mer!

Hatar att vara jag! Hatar att känna mig värdelös! Hatar att jag tycker mina barn förtjänar mer! Hatar att tankarna på döden inte bara kan försvinna!

Har en vän här som hjälper mig. Jätte snällt egentligen men skulle vilja vara ensam, ligga å bara gråta och tycka synd om mig själv. Kan inte visa mina känslor för någon! Knappt för mig själv ens! Att vara "svag" är inte jag! Jag klarar mig själv, behöver inte någon och ingen kan få mig att gråta! I alla fall inte vad jag visar!

Känner mig inte ens som kvinna längre, ingen livmoder, inga bröst....